October 28, 2008

Till Nya Zeeland i en Vega del 2

På väg genom ökanda farvatten

Nu är vi verkligen utomlands! I skrivande stund för vi full spinnaker utmed Portugals kust. Sol, stränder och delfiner; kan det bli bättre?! Sedan den förra krönikan kunde vinden bara föra oss till den tyska, nordfrisiska kurortsön Norderney, innan vi blev intvingade i hamn av vinden och med tidvattnet emot oss. Blöta och kalla fick vi beskedet att vinden skulle fortsätta i kulingstyrka mot oss, under minst en vecka framöver. Tur i oturen att det var just här som vi blev inblåsta, för Nederländerna erbjuder ju en skyddad rutt genom sina kanaler. Så istället för att stånga i veckor i Nordsjön valde vi att följa fiskebåtarna mellan sandbankarna, in mot denna alternativa rutt.

PRECIS SOM I Kielkanalen upplevde vi även här seglares gästfrihet, då ett engelskt par lotsade oss genom kanalerna när vi inte hade kort som täckte. Eftersom vi ibland hade svårt att styra här inne i landet på grund av kulingvindarna var vi glada över vårt beslut. Vi färdades alltid så länge vi kunde, och stannade bara när nattstängda broar hindrade vår väg. På det viset kom vi igenom Nederländerna på den veckan som sydvästkulingarna varade på havet utanför. Dyrt med diesel, men inte mer än vad hamnavgifter hade kostat oss att ligga still. Trots alla skrämselhistorier om Engelska kanalen mötte vi väldigt få fartyg, och vi hade lagom stark nordostlig vind och ingen dimma. Resan fram till Kiel var klart värre. Det enda som var emot oss nu var att brittiska kustbevakningen strejkade, så vi fick väderrapporter via mobilsamtal hem. Vi la, efter tips från andra Vegalångseglare, till i Cameret- sur-mer på Frankrikes nordvästhörn, efter sex dygns segling. Att duscha och tvätta kläder var både härligt och välbehövligt.

VÄDRET VAR MED oss, så efter att ha provianterat gav vi oss ut över Biscaya. Vi provade spinnakern igen, och på natten låg jag under en halvtimme på fördäck med åtta delfiner som lekte i pannlampans sken. Efter drygt tre dygn, drygt 300 sjömil, och kuling den sista natten , gick vi för motor in till A Coruna (galicisk stavning av La Coruña), utan en tillstymmelse till vind. I den ännu ofärdiga marinan låg vi och sög åt oss av solen i tre dagar.

SEGLARE SOM VI träffade berättade varierande historier om Biscaya, allt från bleke så fullkomligt att man kunde se stjärnorna spegla sig, till de som har doppat masttoppen i vågorna. Mañanastämningen infann sig fort, så det blev inte så mycket gjort på tre dagar. Härlig stämning i marinan där alla båtar skulle söderut, och middagarna intogs på en grannes träskuta. De betalande besättningsmedlemmarna, som vaktade skutan åt ägarna, följde sedan med oss ett tag. Vi seglade ett dygn från A Coruna och lade oss på svaj för första gången invid en sandstrand. Äntligen är vi i värmen!

Text: Marcus Krell Foto: Mårten Einarsson

Följ Marcus och Mårtens äventyr med Vegan Dory i kommande nummer av Segling. Du kan också surfa in på deras hemsida till halvavarvet.

» Har du fått mersmak och vill läsa om fler långseglare? På till kitalita finns det kort information om många äventyrare som är eller har varit ute på haven och länkar till deras hemsidor.