Januari 29, 2005

Nu är han mäktigast inom segelsporten

Göran Petersson valdes vid internationella seglarförbundets årsmöte i Köpenhamn i november i fjol till ny president för ISAF de kommande fyra åren, över olympiaden i Peking 2008. Då kan han fira 30-årsjubileum som engagerad i förbundet, men han har redan arbetat för segelsporten längre tid än så.

SOM ADVOKAT OCH DELÄGARE i advokatfirman Vinge var det naturligt för Göran att visa intresse för regelfrågor, och han har som seglingsdomare suttit i juryn vid flera America’s Cup och många OS. De främsta egna seglingsmeriterna härrör från tiden som gast åt brodern Stig i 505. För 40 år sedan blev Göran svensk mästare i klassen, tillsammans med dansken Jan Eppers. SM-titeln har han tagit även i Vega, men nuförtiden seglar han sin egen Drake. Allra mest tid ägnas dock åt administrativt seglingsarbete. Vi har fått tillfälle att ställa några frågor till den nyblivne ordföranden.

Först av allt – grattis till ordförandeposten! Det stod tydligen mellan dig och belgaren Sadi Claeys. Hur bär man sig egentligen åt för att vinna en omröstning av den här digniteten?

Enkelt uttryckt gäller det att ha stöd från tillräckligt många nationella förbund när det ska röstas. Jag uppfattar att jag har ett starkt stöd i Europa och Asien, men kanske inte lika påtagligt i Sydamerika. Men i grund och botten kan man aldrig vara helt säker. Det går inte att lita på någon, eftersom alla säger att de röstar på just dig. Det är mycket politik i en stor organisation som ISAF och därför är det inte bara att bestämma sig för om man vill kandidera. För egen del funderade jag först över om jag kunde göra det, sedan om jag ville göra det och därefter om jag hade tid att göra det. När jag kom fram till att det kändes OK började jag slutligen undersöka vilket stöd jag skulle kunna få i världen – det handlar om att prata med en massa människor i organisationen. Som vicepresident i tio år hade jag lärt känna så många att det gick ganska lätt. Det blev något av en kampanj fastän jag egentligen inte ville ha det så.

Det var aldrig aktuellt för dig med någon reträttpost?

Nej, jag hade suttit i ISAF:s exekutiva kommitté i tio år, så jag hade att välja mellan att kandidera till ordförandeposten eller att lägga av helt. Jag är den jag är – det vet folk idag – så jag satte allt på ett kort och kandiderade. Hade jag förlorat omröstningen hade det också varit OK, för då kunde jag fortsatt segla mer istället. Nu får det skjutas på framtiden…

Hur länge blir du kvar som ordförande då?

Jag är vald till efter OS i Beijing 2008, och kan därefter väljas om en gång. Nu är jag 62 år och tycker att det här känns jätteroligt, men det eventuella omvalet får jag ta ställning till när det blir dags. Ett sådant här uppdrag påverkar ju inte bara mig utan även familjen och kollegorna på advokatbyrån, som har gett mig fullt stöd så här långt.

Hur kom det sig att du började med just segling och blev så engagerad i segelsporten?

Jag växte upp i Hagen, som ligger strax före Långedrag när man åker från stan i Göteborg. Min yngre bror Stig och jag cyklade ut till Långedrag för att bada och vi promenerade omkring och kollade på båtarna därute. Det såg så roligt ut att vi övertalade pappa att köpa en segeleka till oss och då fastnade vi benhårt för seglingen. Sedan blev det stjärnbåt och till sist den fartiga 505 i många år. Mitt sista race i 505 gjorde jag på VM i Hongkong 1973, men året därpå var jag ansvarig för VM på Marstrand med 105 deltagare. Det var ett riktigt hårdvinds-VM, men det gick bra. Grunden för engagemanget är att det är kul. Jag tyckte det var kul och träffade många trevliga människor, så jag ville fortsätta vara engagerad i seglingen. Havskappsegling provade jag på lite, men det gillade jag inte, och sedan hade jag inte tid för jag jobbade för mycket. GKSS-ordföranden Åke Becker frågade om jag ville vara med i styrelsen och senare blev jag vice ordförande för att det var roligt. Sedan började mina barn segla och då var det också kul att vara engagerad. Det måste vara roligt, annars är det ingen idé.

Din bakgrund som jurist har väl också varit till nytta?

Ja, det är klart att den haft betydelse. Jag gick ut i Lund 1967 och tio år senare var jag regelexpert tillsammans med Pelle Gedda i den svenska America’s Cup-utmaningen. 1978 tog jag över som ordförande i ISAF:s regelkommitté och vid OS i Moskva 1980 satt jag i juryn. Jag var med även i Los Angeles 1984 och i alla olympiader sedan dess. 1992 i Barcelona och 1996 i Savanna var jag juryordförande och i Sydney och Aten var jag som ISAF:s tekniska delegat ansvarig för hela seglingstävlingarna. Seglingarna i Sydney var enastående, även om färjetrafi ken störde en del, men även Aten var bra trots förhandsspekulationerna om att det skulle vara för stor säkerhetshysteri.

Vindstatistiken visar att nästa OS i Kina kanske inte blir lika bra. Vad tror du själv om det?

ISAF har inget inflytande över var OS ska seglas, det är helt och hållet IOC:s beslut, även om vi naturligtvis har framfört vår åsikt. Inför Aten var farhågorna om alltför svaga vindar desamma, men sedan fi ck en seglingsdag till och med ställas in på grund av för mycket vind. Vi får förbereda oss på de förutsättningarna som är, och agera därefter. Vi ska göra vårt yttersta för att få till ett evenemang som är bra för seglarna.

Åter till regelkunskaperna. Enligt din bror Stig var det ingen som vågade protestera mot er när ni seglade, eftersom alla visste att du kunde reglerna utan och innan. Utnyttjade ni detta någon gång?

Jag uppfattar inte att vi försökte rida på det, men å andra sidan behövde vi nästan aldrig protestera. Jag har bara gjort det ett par gånger i mitt liv. När mina egna barn seglade lärde jag dem grunderna som man klarar sig bra med. Babordsbåt väjer, lovartsbåt väjer, klar akter om väjer och att den som har insidan vid ett märke ska ha plats att runda. Tillsammans med att man inte ska starta för tidigt räcker det länge som bas.

Bara sedan jag själv kappseglade aktivt för 15 år sedan har regelboken utökats ordentligt. Varför?

Det har tillkommit en massa appendix om reklam och dopning, om domare och seglingsföreskrifter. Men hur man ordnar kappseglingar och hur man har rätt till väg har egentligen inte svällt så mycket. Hösten 1992 på ISAFkonferensen blev regelkommittén påhoppad för att regelverket var för krångligt. OS-journalisterna hade bland annat klagat på att det var olika poängberäkning i olika klasser. Då blev det politiskt korrekt att förenkla reglerna och de så kallade simplifi ed rules kom ut några år senare. Men även om man ersätter ordet yacht med boat, så fi nns ju varje relation mellan båtar på banan kvar. Medietrycket gjorde att vi satte igång detta allvarliga förenklingsförsök, men det är inte lätt.

Är kappseglingsreglerna för krångliga?

Reglerna är fortfarande för krångliga och vi kan inte fortsätta beräkna resultaten i olika klasser på olika sätt, men klasserna är väldigt självständiga. Vi tvingar på dem OS-beräkning i samlade mästerskap, men annars gör varje klass själv som den vill. Ett annat exempel är att det inte finns någon annan sport som tillåter att man får räkna