January 30, 2007

Fartigt - att flyga fram med isjakt över spegelblank is

Vilka är det som byltar på sig tjocka lager med varma kläder och sedan tar på sig dubbade golfskor och hjälm med skidglasögon för att utöva sin sport? Isjaktsseglare förstås! Vi har varit på en hisnande fartupplevelse över spegelblank is.

JANUARISOLEN HAR TVEKSAMT tagit sig upp över horisonten, och det tunna ljuset värmer bara en anings aning. För isseglarna på Öresjön strax intill Borås gäller det att utnyttja de få timmarnas tillräckliga ljus för att få lystmätet av fartupplevelse tillgodosett. Redan i gryningen är de första på plats, och fler droppar in efterhand. Många reser åtskilliga mil, efter att ha tagit del av informationen på isseglarnas hemsida om var förhållandena är bäst just denna helg.

INTE BARA FARTFANTASTER

Några har sina jakter på biltaket, medan andra har satsat på specialdesignade täckta släp för all utrustning. Bilar backas ända ner till iskanten och isjaktsdelar baxas ut och monteras ihop av vana händer. Igenkännande nickar mellan de invigda blandas med uppskattande kommentarer om nya design- eller konstruktionslösningar. Isjaktsseglarna är inte bara fartfantaster utan i de flesta fall också lite av uppfinnarjockar, ivrigt sökande efter ytterligare någon tiondels km/h att pressa ur sitt material. Viken fylls snart av segel – helvita i vanlig dacron, färggranna av vindsurfingmodell och så de brunaktiga, svarta eller genomskinliga i de senaste dukmaterialen. Alla seglarna byltar på sig tjocka lager med tröjor och stora skoteroveraller för att hålla kylan ute. Stövlarna förses med kraftiga broddar, ja, vissa har till och med snörat på sig golfskor med inbyggda spikar. Isdubbarna hängs på rätt sätt runt halsen och hjälmarna med tillhörande skidglasögon mot fartvinden kommer också på plats. Även den sista viktiga ingrediensen för en lyckad dag på isen infinner sig snart – vinden.

ISOPTIMISTEN EN INKÖRSPORT

Det är Niklas ”Måns” Oskarsson i Västkustens isjaktsällskap som har bjudit in till provsegling av olika isjakter i samband med en av sällskapets tävlingar i regattaserien. Tanken är att få fler intresserade av den här fartfyllda disciplinen, och dagen före Seglings besök har ett stort antal juniorer från seglingsklubbarna på västkusten tagit chansen. Det finns till och med en mindre jakt som utformats speciellt för de yngsta seglarna, och till vilken man kan använda samma rigg som man har till sin optimistjolle på sommaren. Följaktligen kallas den för isoptimist: – Isoptimistklassen är en bra inkörsport till issegling för de yngre. Riggen monteras på kropp och planka som har ett fåtal begränsningsregler, och man kan därför lätt bygga den själv, berättar Lars Lantz från Västkustens isjaktsällskap. – Den seglar fantastiskt bra i förhållande till sin begränsade segelyta. Vi har skaffat ett par som jolleseglarna kan låna för att upptäcka hur kul det är att segla på is, fortsätter han.

SNABBARE OCH HÄFTIGARE ÄN JOLLAR

Mina pojkar är inte sena att nappa. De förstår direkt hur ekipagen ska monteras ihop och riggas, och är redo för segling efter bara tio minuter. Principerna är desamma som vid jollesegling, men det behövs lite knuffhjälp i början för att komma iväg. Åtminstone för storebror Emil, som med sina närmare 60 kilo är i tyngsta laget för en isoptimist i de här vindarna – tre-fyra meter per sekund. Men väl iväg går det undan, uppemot 40 km/h! – Det var riktigt häftigt – mycket snabbare och en helt annan känsla än att segla jolle, är Emils utlåtande när han svänger förbi startplatsen, angelägen att snarast ge sig iväg ut på isen igen. – Men det var lite svårt att få stopp, konstaterar lillebror Erik skrattande när han kommer emot oss i full karriär strax efter, van vid att kunna gå upp i vind och stanna med en jolle hur lätt som helst. – Ja, och så kunde man inte släppa ut seglet helt på undanvind, utan var tvungen att kryssa där också för att hålla farten uppe, påpekar Emil.

ISABELLA – ENKEL OCH BILLIG

Den vanligaste isjakten bland vuxna seglare är annars Isabellan - ett hemmabygge som kan se ut nästan hur som helst, men som alltid har en överbliven vindsurfingrigg som framdrivningskraft. Det finns färdiga byggsatser att köpa och man kan klara sig med ett par tusenlappar om man ändå har ett gammalt vindsurfingsegel liggande. Enligt Lars Lantz fungerar Isabellorna utmärkt när det är bra förhållanden; hård is och rejält med vind: – Det som har störst betydelse på alla jakter är medarna och riggen. På den här typen av jakter brukar det vara kortare och lite hemmafilade medar, och så flexar vindsurfingriggarna väl mycket och släpper en hel del effekt, förklarar han och upplyser sedan om att Isabellaseglarna ofta träffar andra ute på isen som seglar fortare, och då vill de göra det också. – Många börjar med Isabella och tar sedan steget till DN-jakten, som är den största kappseglingsklassen, säger Lantz.

DN – FÖR KAPPSEGLAREN

DN-jakten är en gammal beprövad konstruktion från 1930-talets USA och seglas idag även i större delen av Europa. Den har en mast som böjer sig och öppnar upp seglet när den ska göra det, men inte annars. I gynnsamma förhållanden kan man segla i en bra bit