Juli 27, 2010

Förlåt mig Dansk!

Vi hyrde båt på Västkusten i år, två veckor med en rutt ungefär denna - Gbg - Läsö - Skagen - Åstol - Orust - Gullholmen - Smögen - Skärhamn - Klädesholmen - Gbg.

Härliga dagar med ofta bra vindar, vår Hanse 370 var inte världens mest överriggade båt så 10 m/s kändes lagom. Överfarterna till och från Danmark var de bästa. Smögen i två nätter inget problem, mycket folk förstås.

Ovädret som drabbade Västkusten denna tid då så många fick problem - ja då var vi på restaurang på Gullholmen och var fascinerade. Otroligt häftigt. Så mycket blixtar och så mycket vatten på en gång, och den värsta vindväggen jag någonsin varit med om. Allt gick bra.

Värsta incidenten skedde i otroligt lugnt väder i Skärhamn. Vi la till som tredje båt längs med kajen. Bredvid ett mycket trevligt danskt äldre par i en ca 28-fotare. Vis av Gullholmen la jag lite extra ändförtöjningar, den akterut snuddade en motorbåt som låg ensam vid kajen, den touchade hans förstäv.

"Du din tamp rör min båt", hör jag en röst.
"Ja?"
"Där kan den inte ligga, den skaver på min stäv och i natt kommer den att gnissla!"
"?"
"Ja du får ta bort den!"
"Jag behöver en akterut, båten dras föröver annars."
"Du kan få lägga den i min knap istället."
"Tack så hemskt mycket, inga problem! Kan du?..."
Nej tänkte inte det, han går iväg och jag hoppar vigt över till kajen och lägger om min aktertamp.
Den innersta båtgrannen har hört konversationen och vi förstår båda varför han är ensam vid kajen när alla andra har 3-4 båtar utanför sig.

Nåväl.

Lite regnstänk på kvällen och vi drar upp supstugan.

På morgonen därpå blir vi väckta av att grannen knackar. De ska gå iväg, båda två. Klockan är halv nio. Jag går upp, hinner inte ta på mig linserna. Är yrvaken. Lite fundering leder fram till att om jag hasar akterut så kan de lämna så kan jag gå tillbaks.

Sagt och gjort, jag backar akteröver. Dockar försiktigt motorbåten. Det drar en bris akterifrån. 7 ton rör sig mot den lilla elaka motorbåten. Det är ett dis borta i fören. Inga linser. Hugger tag i motorbåten för att låta grannarna dra iväg.

Då ser jag. Min stäv är fortfarande nära den danska båten. Jag sliter för att backa mer men den lilla brisen är för mycket. Backar jag så backar jag in i motorbåten. Kan inte heller släppa. Dansken har lite bråttom, ser inte mig akter om sig utan sakta ser jag att mitt ankare i fören hugger tag i hans flaggstång och sen har han ingen flaggstång längre. Skit. Kan inte släppa utan håller krampaktigt fast i den onda motorbåten. Kan inte ens be om ursäkt.

Dansken puttrar iväg. Den andra grannen puttrar iväg. Jag kör fram och lägger till vid kajen och försöker hinna kommunicera en ursäkt till dansken men han har hunnit därifrån.

Förlåt mig dansk!

Resten av familjen vaknar. Klockan är nio och det är lugnt. Soligt med en fin bris.

Bara en flaggstång men ändå. Hade inte motorbåten varit så ond hade jag kört upp närmare honom från början. Eller om grannarna hade väckt mig 15 minuter tidigare hade jag hunnit vakna o sätta in linserna, och väckt en familjemedlem till. Eller om jag helt enkelt hade åkt längre ut i hamnen och låtit grannarna lämna.

Om inte om...

Å andra sidan var detta den enda incidenten under två veckor, hyresbåt, 6 personer, 200 sjömil och sommarens värsta överraskningsvind. Kanon. Västkusten vill vi se mer av

Smögen

Gullholmen

Skärhamn

Skagen

Färdmål | Kommentarer (0) | Tipsa en vän