Februari 28, 2008

Rätt inställning

I somras gick vi in mot Fiskebäckskil för att lägga oss i gästhamnen Lyckans Slip. Jag rattade en fransk aluminiumbåt på nästan 13 meter och dryga tio ton, som jag ännu inte hade hunnit vänja mig vid att manövrera. Speciellt inte inne bland en massa andra båtar, ankarlinor och bryggor i en trång hamn.

Trots den rutinerade besättningen – Emil som är seglingsinstruktör, Erik som pinnade familjens kölbåt redan som fyraåring och Emma som korsat Atlanten – kände jag mig onekligen lite osäker där vid rodret. Det kunde bli vanskligt att hitta en plats i den packade hamnen, och tänk om jag skulle tvingas vända hela ekipaget på en femöring längst in i en återvändsgränd...

BÄST SOM JAG STOD där och funderade över hur vi skulle bära oss åt, så möttes vi av en kille i gummibåt. Han hälsade oss glatt välkomna till Lyckans Slip men beklagade att hamnen nog var för full för vår båt. När jag undrade om det verkligen inte fanns en chans att lägga till någonstans, bara för en natt, så bad han oss cirkla runt en stund medan han kollade den saken. Efter kanske en kvart återkom killen med positivt besked, och lotsade sedan smidigt in oss till servicebryggan.
Bemötandet vi fick i Fiskebäckskil är ett praktexempel på hur det borde gå till i överfulla svenska gästhamnar i mitten av juli. Men olyckligtvis är det långt ifrån alltid som det fungerar så väl. På sidan 16 skriver Seglings frilansmedarbetare Eva Neveling om sina tråkiga erfarenheter, som jag vet att hon tyvärr delar med många av våra läsare.

PER JOHANSSON ÄGER lejonparten av det bolag som varje år ger ut Gästhamnsguiden tillsammans med Svenska Kryssarklubben och Riksföreningen Gästhamnar Sverige. Han förklarar att hamnarna klassifi ceras utifrån säkerhet (hur väl man ligger), miljö (trevnad, trafikintensitet, ordning, skyltning etc) samt antalet toaletter och duschar och deras skick. Visserligen lätt kvantifierbara egenskaper, men ganska hårda och fyrkantiga. Och inte en stavelse om mjuka värderingar såsom hur bemötandet ska vara, eller vilken servicekänsla som ska gälla i hamnen.

EVA NEVELING VILL återupprätta hamnkaptenen, och jag kan inte annat än hålla med. Men det behöver inte nödvändigtvis vara en skäggig gammal sjöbjörn. Nej, det räcker gott med en kille eller tjej i en gummibåt, så länge han eller hon har rätt inställning och servicekänsla. Jag hoppas att attityden och bemötandet från Fiskebäckskil sprider sig till fler gästhamnar redan i sommar. Då blir det trevligare för oss alla. Och så kan jag själv känna mig lugnare vid rodret på ännu någon obekant båt!

Tyck gärna till om ledaren! Kommentera här nedan eller maila direkt till

Joakim Hermansson

Ledare | Kommentarer (0) | Tipsa en vän