November 16, 2007

Säkraste färden

När företag ska bjuda sina kunder eller anställda på en sjuhelsikes upplevelse – event heter det på företagsspråk – bjuds de på en tur i en ribb. Det är en gummibåt med plastskrov som går under beteckningen R.I.B. (Rigid Inflatable Boat). Gästerna tar på sig överlevnadsdräker så att de flyter och inte fryser ihjäl ifall de drattar
överbord. De sitter i långa rader på sadelliknande säten och kan så ta upp krafterna med fötterna. I bästa fall är sadlarna fjädrande för att dämpa stötarna. Alla har rejäla handtag att grabba tag i. Så bär det iväg. I 40 knop och mer. Skepparen söker upp de värsta vågorna
så att gästerna får känna det lustfyllda suget i maggropen i luftfärderna. Landningarna sker relativt mjukt eftersom skroven är skarpt V-formade. Gummiringen runt skrovet mjukar också upp
landningarna.

Säkerheten är hög. Olyckorna få. När pappa Svensson ska bjuda sin
familj eller goda vänner på en tur i sin styrpulpetare far han i samma farvatten som eventribbarna. Han kan inte matcha deras toppfart måhända, men 30 knop presterar hans båt och en bra bit över
det. I trafikerade farvatten är det alltid gropigt och eftersom hans båt inte har så skarp botten kan landningarna bli hårda. Men hur än pappa Svensson bemödar sig kan han inte bjuda på en tiondel av komforten i en ribb. Ty även om dagens båtar är proppfulla med moderniteter typ
GPS, dvd, cd, LED, hydraulstyrning och gud vet allt så är komforten minst sagt undermålig. Hans familj och vänner får sitta på hårda bänkar. Och även om de är dynförsedda blir de stenhårda när farten
kryper över 15 knop. Och passagerarna får sitta som vid middags-bordet med benen i rät vinkel. Och hålla sig i handtag som sitter där de får plats. Inte där det ger passageraren bästa stöd. I bästa fall
kan pappa Svensson erbjuda plats i dynförsedd stol, ibland försedd med fotstöd, men inte alltid och aldrig för dem som sitter akteröver eller ute på fördäck.

Denna märkliga ordning ombord har rått sedan ... ja, 1930-talet. Det enda som hänt – om vi nu bortser från de moderniteter som jag nyss räknade upp – är att motorerna har blivit lättare, starkare och billigare. Och toppfarten – och marschfarten – har svischat förbi 20 knops-strecket och landat på en bra bit över 30 knop. Båtbyggarna möblerar
sina båtar som de alltid gjort och har plockat in allt starkare motorer och fått in en allt högre fartpotential i listan över försäljningsargument.

De har blundat för att färder i dessa fartstinna 30-talsmässiga skapelser i gropiga farvatten är som att sitta på en kyrkbänk som far fram i 60 kilometer i timmen över nyplöjda åkrar med inslag
av krondiken. Hur många ryggskott och knäckta kotor skördas varje säsong? Till vilket lidande och vilken kostnad? Lidandet är jag bekant med. Trots vana och ångestladdad rädsla för att båtskrället ska ta kontroll över min kropp har den gjort det ett dussin gånger. En gång flög jag 20 meter i en vid båge. Jag var väl en decimeter från att dundra in i relingen. Och förlora förståndet eller ryggraden. Eller bådadera. Nej, skepparen körde inte som en toking. Eller fort.
Han parerade ett svall och drabbades av en oundviklig korssjö.

För eventmakarna som vill bjuda landkrabbor på en sjötur med pirr i magen i en ribb är komfort och säkerhet en grundbult i verksamheten. Med en komfort som i pappa Svenssons styrpulpet hade affärsidén varit dödfödd.

Temat idag är ribb. En båttyp som är anpassad till sjön bättre än någon annan. Den kanske inte har den smartaste inredningen. Men den är den säkraste och roligaste att köra.

Tyck gärna till om Lasses ledare! Kommentera i fältet nedan eller maila direkt till Lasse.

Lasse Genberg

Ledare | Kommentarer (3) | Tipsa en vän