December 22, 2006

Pryltokiga

Båtfolk påstås vara pryltokiga. Det är som både du och jag vet en lögn. Historien om mannen som köpte ett rostfritt CQR-ankare för 14 000 kronor till sin fru på 50-årsdagen är en skröna. Det finns inga CQR-ankare i rostfritt. Det strider mot lättviktsankarets idé.

Att båtfolk är pigga på att handla prylar betyder inte att de är shopaholics. Intresset för prylar har trenne orsaker. Omsorg. Uselt standardutrustade båtar. Kort säsong.

På 1970-talet revolutionerades navigationen för fritidsbåtsfolket. AP-navigatorn nådde butikerna. Den baserades på ett radionavigeringssystem – Deccakedjan – som byggdes upp i slutskedet av andra världskriget och hjälpte invasionsflottan att hitta rätt. Den blev tillgänglig för yrkessjöfarten efter kriget, men var för dyr och komplicerad för att nyttjas i fritidsbåtar.

AP-navigatorn förvandlade Deccakedjans hyperbler till latitud och longitud som visades i en enkel display till ett i sammanhanget överkomligt pris. Fast sett i backspegeln var den svindyr. Sisådär 45 000 kronor gick den på i dagens penningvärde. Inte undra på att mången kvinna bad till högre makter att tvättmaskinen skulle orka ett par år till. AP-navigatorn var det bästa som hänt båtfolket sedan Volvo Pentas Aquamaticdrev. Slut med den osäkra radiopejlen och den knepiga krysspejlen. Slut med oron när diset la sig över kusten och gjorde angöringen till ett vågspel. Den gav ansvarig för de ombordvarandes väl och ve en säker position. Och den går inte att värdera i pengar.

Att GPS-navigatorn slog igenom långt innan prislappen kröp under 50 000–kronors strecket har samma bevekelsegrund.
GPS-navigatorn gav oändligt mycket snabbare än AP-navigatorn en avsevärt säkrare position. När störningsfaktorn försvann och osäkerheten i positionen kröp ner till under 50 meter och prislappen under 10 000 kronor, var det tjänstefel att inte skaffa en.

Att få exakt position är gott nog. Men att dessutom se omgivningen i mörker och dimma är för navigatören att få himmelriket och mer därtill. Radarn ser. Och kostar från 15 000 kronor och uppåt. Inte undra på att den sitter på var och varannan båt stor nog att bära antennen.

Båtfolk är inte pryltokiga. Men har lärt sig grundregel nummer ett till sjöss: Du ska i varje ögonblick veta din position. Nya tampar i år igen! Vad vittnar det om? Att du lyder grundregeln: Förtöj alltid för storm.

Bakom ett nytt ankare finns ditt minne av natten då vinden vände och ankaret släppte och hela familjen stod i strandkanten och höll emot. Lanternan och knapen som försvinner ner i nivå med däcket är en välsignelse för barnens tår. Pop-up heter företeelsen på ren svenska. Hydraulstyrningen gör att även din kvinna som varken är stor eller armstark kan ta över ratt och roder och slipper gripas av panik i tron att båten har en egen vilja.

LED-lampan är ingen inredningsnyck. Strömförbrukningen är en bråkdel av glödlampans. Vilket betyder att batteriet skonas och i förlängningen att motorn startar när du vill.

Bogpropellern är inget trams. Ju skickligare du manövrerar, desto tryggare framfart för alla ombord. Och lugnet sprider sig bland grannbåtarna i gästhamnen.

Ankarspelet, som inte är gratis, kostar inte mer än ett dussin besök hos kiropraktorn. Vilket är att föredra? Visst fungerar en vanlig flytväst lika bra som en uppblåsbar. Men du uppskattar förmodligen att den senare underlättar för den hjälpande hand som ska dra upp dig på badbryggan efter det ofrivilliga doppet.

Att leta upp grynnan i mörkret kräver en strålkastare. Eller en ficklampa av det kraftfullare slaget.

Så där kan jag gå igenom båten från för till akter. Det mesta handlar om ett säkert och tryggt liv ombord. Det enda som vittnar om prylpsykos är fåniga mässingsskyltar som varskor när det är tid att ta sig ett järn och vem som bestämmer ombord.

Den andra anledningen till att folk uppfattar båtfolk som pryltokiga har sitt ursprung i att båtar – storlek kvittar lika – är påvert standardutrustade. Du som är den sparsamma båtägaren sätter dig inte ner på försäljningskontoret och prickar för på listan över extra utstyr som erbjuds. Där råder utpressningspriser. Du köper det nödvändigaste och fyller på eller ersätter efter hand. Den tredje anledningen är att säsongen är kort och din liksom alla båtägares framförhållning är obefintlig. Om båten ska upp på tisdag köper du presenningen på måndagen. Och kapellet, som gott och väl kunde lämnas in i oktober, får kapellmakaren först i april. Och så vidare. Det blir ett komprimerat handlande april till september.

Där har du de tre orsakerna till att folk som inte förstår bättre stämplar båtägarna som shopaholics.

Ledare | Kommentarer (0) | Tipsa en vän