Mars 22, 2006

Läs brevet! (Ledare nr 4 - 2006)

Herr H Leschner är en besiktningsman på Navalis Yachts Ltd, ett företag som avgör om en båt klarar nålsögat, det vill säga är byggd för att klara EU:s krav enligt båtdirektivet. Han och hans kollegor går genom båtar från för till akter, från köl till masttopp, med CE-reglerna och protokoll i händerna.

Hundratals, förmodligen tusentals begagnade båtar från USA som landar i Europa – företrädesvis Tyskland – har genom åren nagelfarits av besiktningsmän från Navalis och andra besiktningsfirmor och fått CE-skylten.
Vilket inte beyder att de uppfyller kraven.


Här ett brev från Herr Leschner. Läs och förvånas:

»The boat was inspected by Dipl. Ing. Frank Müller in March 2005 in Bremerhafen, Germany. Mr. Müller is an IMCI inspector and you can find him under IMCI home page.
After the inspection was concluded a variation report was issued to Mr. B. of seven points to be corrected before an original CE– certificate would be issued to him. The inspection follows only the EU rules and has nothing to do with the allover quality of the boat as you know. According to the EU rules for recreational craft imported from 3rd country in to the EU can anyone up to 1.1.06 CE–mark his boat as long as he follows the rules. As we can see from yor list, has Mr. B. not followed the variation report and corrected the discrepancies on the Sea Ray and there is nothing we can do about it…
Best regards H. Leschner Navalis Yachts Ltd«

På ren svenska betyder det att fram till årsskiftet gjorde besiktningsmännen sin inspektion, gav protokollet till ägaren tillsammans med CE-skylten och förlitade sig på att ägaren rättade till eventuella nedslag i protokollet. Vilka de än var. Om det så var att öka på skrovtjockleken med tre millimeter eller byta akterspegel eller förskepp eller ersätta klena förstärkningar.
Det enda vi kan vara säkra på att ägaren gjorde var att sätta dit CE-skylten. Beviset på att båten uppfyller kraven på säkerhet enligt CE-direktivet.
Den här tågordningen är inte bara oacceptabel i alla andra sammanhang, den är typisk för hela CE-märkningen. Åratals utredningar, studier och förhandlingar med världens främsta experter inblandade. Tiotusentals timmar och åtskilliga hundra miljoner kronor i kostnader. Höga ambitioner. Nu ska båtar som säljs inom EU vara säkra – om de så är byggda i Tjotahejti.

Ett regelverk på tusentals sidor sjösätts. Tiotusentals båtbyggare, konstruktörer, besiktningsmän och andra berörda ägnar oändliga timmar åt att sätta sig in i materialet. Vi talar om miljarder kronor om man roar sig med att summera timpenningar, utvecklingen av dataprogram, tryck- och översättningskostnader.
Sen lutar sig EU:s ansvariga tillbaka i fåtöljen och konstaterar att de ännu en gång styrt ett omfattande projekt i hamn. Vilket de inte gjort. Hela direktivet är på drift ute till havs. På marknadsplatsen råder kaos. Här säljs vilket skrot som helst – CE-skyltat. Nytt som begagnat. CE-skylten är så körd i botten att åtskilliga varv anlitar Det Norske Veritas – ett av världens ledande klassningssällskap – som garant för att båten är sjösäker. Det kostar en slant. Det trista är att det är du som får betala notan i slutändan. Fiasko, sa Bill. Dubbelt fiasko, sa Bull. Båtarnas marknadsplats behöver en polis eller snarare en poliskår. Som klämmer på tomaterna och slänger de ruttna. Och som bötfäller kraftfullt och finkar de som inte rättar sig efter regelverket.

Hur och vem som ska betala är ointressant. Finns det inte pengar är det lika bra att lägga ner projektet, elda upp regelverket och bekräfta rådande kaos.

Ledare | Kommentarer (0) | Tipsa en vän