December 14, 2007

Vaktskifte

Lasse: Hur långt från Delsbo är det till öppna horisonter? Jag frågar därför att Paul Bogatir, som tar över rodret på Vi Båtägare vid årsskiftet, är uppväxt i denna knivslagsmålens hembygd. Ska en chefredaktör för ett båtmagasin inte komma från kusten? Och varför, Paul, lämnade du redaktionschefsstolen på Din Teknik, en prestigetidning som passar din tekniska, allmänbildade begåvning som hand i handske?

Paul: Det finns ett gammalt ordstäv i Delsbo: »Dôm säge att have ä stoscht, män då har di inte sitt Dellan ä.« (De säger att havet är stort, men då har de inte sett Dellensjöarna.)
Visst finns det vatten i knivhuvudstaden Delsbo. Farsan har en gammal Ryds Hajen utan motor – årorna skrämmer inte bort eventuella älgar och björnar när vi är på kikarsafari. Och så har jag ju gjort rätt många månader på Stridsbåt 90 längst hela Sveriges östkust.

På fråga två svarar jag: »Jag kom till Vi Båtägare mer än jag lämnade Din Teknik. Det är alltid bra att bryta upp och göra något nytt, och eftersom jag har startat och drivit flera unga tidningar har jag stångats med problem som bara har med nya produkter att göra. Vi Båtägare
är något helt annat. Det är en ära att få axla ansvaret för Sveriges största, stoltaste och äldsta motorbåtstidning. Jag ska göra Vi Båtägare till den roligaste, bäst skrivna och nyttigaste motorbåtstidningen.«

Lasse: Du har hyggliga förutsättningar att klara av uppgiften. Du är oförvägen. Kan ta dig fram längs andra farleder än de som är uppvuxna med båt. Har energi. Men har du tålamodet? Det krävs. Båtfolk, det är min erfarenhet, är baktunga, ointresserade av tvära kast, söker trygga hamnar och har svårt för jämlikhet – inte på landbacken, men på sjön. Har du MVG i tålamod?

Paul: Min gammelmorfar bodde mitt ute i skogen i norra Hälsingland,
utan elektricitet eller rinnande vatten och det enda han åt var fisk och
potatis. En dag när han var ute i skogen klampade han ned i en stack med pissmyror. De kryllade över honom och bet i skinnet så att myrsyran droppade längs vaderna. Morfar blev förbannad, men han vägrade flytta på sig. Varför? Myrorna skulle ge sig först. Det är såna jävlaranamma- gener jag har ärvt.

Lasse: Historier som går i arv är oftast skrönor. Men jag tror dig, därför att du tror på dig själv. Och inställningen att inte bara ge vad läsarna vill ha, utan överraska dem med det de inte hade en aning om att de
ville ha, och ha mer av, är en kurs som kan leda långt, inte bara på havet, utan också på Dellensjöarna. Jag lämnar över rodret till dig. Med
stort lugn ansluter jag mig till besättningen, redo att ta order.

Paul: Tack! Man kan aldrig vara säker på vad som lurar bakom hörnet, men utgå från att framtiden är underbar – det blir roligare så. Lasse, här kommer den första ordern: Nu har vi så roligt som vi någonsin kan ha, och så gör vi Sveriges bästa båttidning av bara farten.

Av Lasse Genberg och Paul Bogatir

Tyck till! Kommentera ledaren här nedan eller maila direkt till Lasse eller Paul.

Lasse Genberg

Paul Bogatir

Ledare | Kommentarer (1) | Tipsa en vän