Augusti 24, 2010

FYLL PÅ MERA VATTEN

Efter Gotland Runt, som du kan läsa om på sidorna 28 – 31, tog jag tävlingsbåten genom Göta Kanal hem till västkusten igen. Den
racingoptimerade fenkölen på en First 40 är försedd med en stor bulb som slutar två och en halv meter under vattenlinjen, och i kanalen visade det sig snart att det utlovade minimidjupet på 2,82 meter inte räckte så långt utanför mittfåran. Vid slussarnas väntbryggor kunde vi bara ligga med minst en båt mellan oss och bryggan, men det fungerade ju fint det också. Om inte annat så var det ett givet samtalsämne och vi lärde känna en massa trevliga kanalfarare.

INTE FÖRRÄN PRECIS när vi var på väg ut under bron över gamla E4, strax öster om Norsholm, tog det stopp ordentligt. Det var ingen hård tvärnit, utan snarare en mjuk och skön fjädrande nigning, ungefär som
om vi hade kört in i ett gummiband. Ohjälpligt stopp var det i alla fall. Bilisterna i de växande köerna på ömse sidor om bron undrade nog vad vi höll på med, när jag backade tillbaka in under den öppna klaffbron och försökte igen. Samma fjädrande ännu en gång, men inte lika djup nigning eftersom jag förstås körde saktare nu.

EN NY BACKNING in under bron, stoppa mötande båtar med tutan och en uppsträckt hand, mitt under bron få över båten på ”fel sida” av leden (bogpropeller är inget för kappseglingsbåtar…) och så försökte vi på nytt. När vi äntligen kunde passera ut under bron i ”fel fil” skymtade äldste sonen Emil en uppstickande kabel i det grumliga vattnet på styrbordssidan…

I SJÖTORP VAR DET DAGS att fylla diesel. Trots hård vind i sidan stannade båten upp en hel meter från tankbryggan när
jag skulle lägga till långsides. Där stod vi i den mjuka dyn och kom inte närmare, så det var bara att ta ett lite längre skutt än vanligt till bryggan och tanka ändå. Mera bränsle var vi ju tvungna att ha, inför
den långa passagen över Vänern. Men med ytterligare nästan 150 kilo ombord stod vi förstås ännu stadigare efter tankningen. Jag ringde kanaljouren för att be om råd och hjälp. ”Vi har nog lite för lite vatten i den bassängen, så vi fyller på mer” lät som en förbluffande rationell lösning. Efter ett tag flöt vi igen, och problemet hade löst sig helt odramatiskt. Tänk vad praktiskt om man alltid skulle kunna göra så!

MER OM VEDERMÖDOR och tjusningar med kanalfärder blir det här i Segling framöver, då jag bland annat ska bjuda på mina bästa slussningstips. Till dess njuter vi vidare av de återstående fina sensommardagarna.

Joakim Hermansson

Ledare | Kommentarer (0) | Tipsa en vän