Maj 15, 2007

Backman 21 - ett steg i rätt riktning

Vissa båtar leder utvecklingen framåt. Backman 21 är en sådan båt.

SEGELBÅTARNA, OCH DÅ främst cruisingbåtarna, har de senaste åren utvecklats enormt vad gäller komfort. Dels boende fronten med stora innerutrymmen, sofistikerade pentryn och bekväma kojer och dels segelhanteringen där rullseglen nu har slagit igenom på allvar. Vi ska heller inte glömma att cruisingbåtarna för cirka tio år sedan också genomgick en stor förändring vad gäller seglingsegenskaperna. Det var då etablerade racingbåtkonstruktörer som German Frers, judel/vrolijk också dök upp som konstruktörer av cruisingbåtar. Det tackade vi seglingsfrälsta för. Men en cruisingbåt är alltid en kompromiss där boendekomforten intar en stor plats. När då för en gångs skull seglingsegenskaperna kompromisslöst sätts i främsta rummet blir man glad i själen. Därför var det en fröjd att ta sig an Backman 21, en båt med många finesser som alla befrämjar rolig segling. Den är konstruerad av svenske seglaren Hans Backman och byggs numera i Polen utanför Gdansk. Verksamheten bedrivs av Hans, med bland andra hustrun Marie, både i England och Sverige.

DEN FANTASTISKA SVÄNGKÖLEN

Det ska vara lustfyllt att segla. Och spännande. Det ska kännas att man varit med om en häftig upplevelse då man gör kväller efter dagens seglats. Och gärna att man har lärt sig något nytt. Allt detta uppfyller Backman 21. Den mest spektakulära nyheten är svängkölen eller canting keel, som engelsmännen säger. Det är en köl som svänger i sidled, på Backman 21 43 grader åt vardera hållet från den normala lodräta positionen. Man drar alltså upp kölen mot lovartssidan och ökar på så vis det rätande momentet. Titta på sidan 42 där det tydligt framgår hur systemet fungerar. Tillskottet i rätande moment motsvarar en 80 kilos person med fullt häng utanför relingen. Det gör att båten kan bära mer segel än vanligt och därmed bli snabbare. Men svängkölen gör också att man kan göra båten lättare med bibehållen segelyta och på så vis få en snabbare och livligare båt. Hans Backman har valt detta senare alternativ eftersom bieffekterna av en lätt båt är så positiva. Man kommer då in i det många konstruktörer kallar för den goda cirkeln. Lätt båt – mindre segelyta – mindre påkänningar som i sin tur gör att båten kan göras lättare. Och så vidare. Hela tiden med bibehållen eller ökad fart som målsättning. Den onda cirkeln, som konstruktörer och båtbyggare tillämpade innan de lätta materialen gjorde sitt intåg på båtbyggarmarknaden, är mer segel för att få en snabbare båt, vilket medför större påkänningar och därför tyngre båt, som i sin tur kräver mer segel.. Kort sagt, svängkölen och valet av den goda cirkeln gör att Backman 21 är en lätt, snabb och framför allt lätthanterlig båt. När kölen svänger upp mot lovart förlorar den en stor del av sin avdriftsförhindrande effekt. Därför har båtar med svängköl ett extra centerbord eller en kölfena. I Backmans fall är det ett sticksvärd på fem kg som löper i en trumma precis framför masten. Svängkölarna debatterades mycket i samband med Volvo Ocean Race senast. Där havererade de på löpande band och många ifrågasatte säkerheten. På en V 70-båt är det emellertid helt andra krafter än på små båtar. Svängkölarna manövreras där med hydraulik och fästelementen är komplicerat uppbyggda. På Backman 21 är kölen lagrad i botten av költrumman med polymerlager avsedda för undervattensbruk och de två lagren tål vardera ett tons belastning. Kölen väger 225 kg så säkerhetsmarginalen är god. Kölen regleras i sidled på enklast tänkbara sätt med hjälp av block och rep. Med utväxlingen 1:8 hade jag inga problem att dra kölen mot lovart, ens under belastning. Vill man ta loss kölen är det bara att lossa två bultar som håller den på plats. Det tar fem minuter.

LÅNG BRUNN

Inredningen är inte mycket att orda om för det fi nns ingen. Inte i standardutförande i alla fall. Det går att få hängkojer av aluminiumrör och canvastyg, men ytterst få väljer det av den enkla anledningen att man inte övernattar i en Backman 21. Detta är allt annat än en bobåt. Hon är byggd för segling och ingenting annat än segling. Det syns inte minst på sittbrunnen som är utformad till hundra procent för att få seglingen att fungera smidigt. Det ligger mycket tanke bakom utformningen. Alla trimanordningar är lättåtkomligt placerade och har tillräcklig utväxling för att lätt kunna justeras. Överblivna tampar samlas upp i påsar efter sidorna. Kicken sticker ut. Den består av en stång från masten ner till bommen. När fästet på bommen, som löper på en skena, dras framåt trycks bommen ner. Mycket effektivt. Lösningen gör att seglet ligger an mot kickstången på ena bogen (se sidan 43). Men det stör inte nämnvärt. Storskotningen sker direkt från bommen där det sitter ett spärrblock. Det går alltså inte att låsa skotet i båten. Det ska man inte heller under segling då det ständigt behöver justeras, men själv skulle jag gärna vilja låsa skotet emellanåt. Man seglar ju inte alltid för fulla trumpeter. Nå, det är ju bara att skruva dit ett på lämpligt ställe. Sittbrunnen är lång som den ska vara på en fartig båt och fungerar fi nt för fyra personer. Mitt i durken fi nns ett förvaringsfack där till och med en utombordare får plats. Båten burkas upp med fötterna i hängband och fullt häng utanför relingen. Uthålliga lår- och magmuskler är till fördel. Skarndäckets vinklar är perfekta för en bekväm hängställning om man nu kan tala om bekvämt i detta sammanhang.

EN NJUTNING

När jag provade båten utanför Långedrag blåste det modiga 8 m/s. Fina förhållanden för fartfylld segling alltså. Och fart blev det. Vi kände oss för lite i början med slör utan gennaker. Det gick som på räls. Stadigt och kontrollerat. Med självförtroendet stärkt vågade jag prova med den 39 kvadratmeter stora gennakern. Det gick som på räls även med den. Lite ostadigare måhända, men alls ingen fara. Efterhand som säkerheten kom vågade jag (och med fi n instruktion av Hans ska erkännas ) experimentera för att åstadkomma ytterligare fartökning. Så här går det till enligt konstens alla regler. Man skär upp och tar hem på skoten och accelererar. När trycket i gennakern är maximalt och farten på topp faller man av (ganska tvärt och rejält). Farten ökar då ytterligare för en kort stund – särskilt om man lyckats anpassa fallningen till en våg som ger extra skjuts. Men gennakern drar nu inte lika mycket och farten bedarrar. Precis innan så sker tar man hem igen och lovar för att bygga ny fart. Så där håller man på i bästa jollestil. Det är fantastiskt roligt och