April 11, 2006

Annorlunda seglarläger – med Friluftsfrämjandet på Stora Kornö

Friluftsfrämjandet är kanske inte den aktör man främst tänker på när det gäller seglarläger, men de bedriver faktiskt även sådan verksamhet. På Stora Kornö nordväst om Lysekil erbjuds barn, ungdomar, vuxna och familjer allt från nybörjarläger till långsegling. Följ med dit!

VI HAR KASTAT LOSS

från hemmahamnen i Kullavik, Emil och jag. I en ljum och lagom frisk sydlig vind stävar vi västerut, eller snarare åt nordväst. Fast det är sent på eftermiddagen lyser junisolen fortfarande starkt, så starkt att vi med handfl atan som solskärm ändå bara skymtar konturerna av Donsö och Vrångö längre ut. Vattnet guldfärgas av solen och Emil har redan intagit sin favoritposition ombord. Längst fram i fören, sittande på pulpitens teaksteg, med ryggen bekvämt lutad mot förstaget. Benen dinglar i det fria, en knapp meter över vattenytan som får dela sig i två små kaskader för den vassa stäven. Vinden friskar i och det blonda, solblekta håret rufsas till och blottar en brunbränd nacke. Båten kränger till och vi skjuter fart, men det bekommer inte Emil som orubblig sitter kvar.

6 000 DELTAGARE

Det är många somrar nu, som Emil suttit där framme i fören. Han är en van seglare och har kappseglat en hel del också. Ändå är vi på väg till ännu ett seglarläger. Eller Västkustläger som det kallas av Friluftsfrämjandet. Och det är just det som är poängen. Jag vill ge Emil ytterligare dimensioner av något som jag själv älskar passionerat. Något som har tillfört mig så mycket livskvalitet i form av vänskap, upplevelser, kunskap, äventyr och mycket mer. Jag menar naturligtvis seglingen. Och inte de sidor av seglingen som man lär känna i seglarskolan hemma i viken, i en kappsegling, vid en elitsatsning eller ens vid sommarens semesterseglingar. Nej, utan att på något sätt förringa det jag nyss nämnt så handlar det på Stora Kornö om något helt annat, något som kompletterar upplevelsen av segling. Stora Kornö ligger mellan Lysekil och Kungshamn-Smögen i det yttersta bohuslänska havsbandet. Ön har alltid ägts av befolkningen och de få husen och fiskarstugorna har till större delen gått i arv. Det är få öar, om ens någon, längs bohuskusten som är så väl bevarade som Stora Kornö. Här fi nns visserligen elektricitet och telefon, men sedan är det slut med nymodigheterna. Bebyggelsen ser ut precis som när sillen gick till och ön upplevde sin storhetstid i början av förra seklet. Då bodde ett hundratal människor på Stora Kornö, som fram till 1960-talet till och med hade en egen skola. Det är i den skolbyggnaden som Friluftsfrämjandet nu bedriver Västkustläger. Sedan 1965, då de första lägren kombinerades med konfi rmationsundervisning, har fler än 6 000 barn och ungdomar fått uppleva en riktigt genuin skärgårdssommar här.

SPÄND FÖRVÄNTAN

Efter nattvila på Marstrand och svaga vindar följande dag passerar vi Gullholmen och Evert Taubes Islandsberg först frampå eftermiddagen. Lysekils kyrka tronar i öster när vi närmar oss Stora Kornö och en känsla av spänd förväntan sprider sig i kroppen på oss. Själv känner jag det och på Emil märker jag det. Han är rastlös och frågar en massa. Exempelvis varför ön inte ser ut som den brukar. Vi har ju seglat till Stora Kornö fl era gånger de senaste åren och Emil är uppmärksam. Vadå, undrar jag och spejar mot profi len som avtecknar sig mot den klarblå himlen längre fram. Då ser jag också att det är något som inte stämmer – försvaret har tydligen rivit det stora runda, gröna träskjulet som omgav radarantennen vid Stora Kornös sydspets. Lika bra det, för det passade verkligen inte in. Stora Kornös hamn ligger väl skyddad och det är egentligen bara en stark nordostlig vind som kan ställa till problem för båtfolk. I alla fall för dem som ligger på utsidan piren. Hamnkaptenen har lovat oss plats på insidan, som normalt är förbehållen de boende på ön och mindre gästande båtar. Men det är ännu tidigt på säsongen och den annars så populära hamnen är långt ifrån fullbelagd, så det går bra för oss att ligga långsides där. Vi packar ihop våra saker, lastar väskorna på kärran som är märkt med Friluftsfrämjandets symbol och traskar sakta iväg längs den slingrande lilla vägen upp mot lägergården.

GRÅNADE SJÖBODAR

Alla slags motorfordon är bannlysta på ön. De grånade sjöbodarna lutar sig stöttande mot varandra och ser lika fallfärdiga ut som de alltid gjort. Fiskmåsarnas och trutarnas skrianden överröstar nästan vindens sus och vattnets kluckande under sjöbodarna. Det doftar salt hav, tång, tjära och lite unket från bodarna i en Kornöblandning som framkallar minnen. Minnen från mina egna lägervistelser här i hjärtat av den bohuslänska skärgården. När husmor Marie-Louise tar emot på trappan försvinner jag i hennes famn och är tonåring på nytt. Välkommen tillbaka, önskar hon mig och klappar sedan om en något förlägen Emil. Det är ledarhelg före årets första läger och jag känner inte igen många människor. Först är vi lite bortkomna, Emil och jag, men sedan tänker jag på det Marie-Louise sagt. Till Friluftsfrämjandets lägergård på Stora Kornö kan man alltid känna sig välkommen. Oavsett om det är första gången eller ett kärt återseende. Emil fi nner sig också väl tillrätta. Den lugne och trevlige dalmasen Lars har jobbat ett bra tag på Kebnekaise fjällstation och ska nu vara seglingsinstruktör på vårt läger. En märklig kombination tänker jag först, men det ska visa sig att Lars är en riktig klippa på det mesta. När vi med hans hjälp vunnit kvällens roddtävling runt Hamnholmen så somnar både Emil och jag trötta och nöjda med ett leende på läpparna. Precis som det brukar vara här ute.

KIOSK EFTER MIDDAGEN

Tillsammans med övriga ledare ansluter Åsa som ska vara lägeransvarig för det här fortsättningslägret. Åsa är min barndomskamrat som jag följde med till mitt första Kornöläger 1981. Nu har vi inte setts på 20 år, men hon är sig lik. Vi har båda varit borta från lägerverksamheten ett tag, men har nu engagerat oss igen i samband med att det är dags för våra egna barn att vara med. Åsa ligger några år före och hennes dotter Tove är på sitt tredje läger, medan det ju är första gången för min Emil. De flesta ledarna har först stiftat bekantskap med verksamheten som barn och deltagare, för att sedan bli ledare. 30 förväntansfulla lägerdeltagare tas emot i Lysekils Hamn av den samlade ledarskaran, som åkt dit med lägrets snipa. Några känner varandra sedan tidigare läger medan andra aldrig varit på Stora Kornö. En och annan avskedstår fälls, men inte så många bland barnen som hos deras föräldrar. Resan med skärgårdsbåten Ran är lågmäld och lugn när vi ledare går runt och småpratar och försöker lära oss alla nya namn. På ön väntar husmor med smörgåsar. Alla inkvarteras i sina rum – övervåningen för killarna och bottenplanet för tjejerna. Regnställ, sjökläder och stövlar ordnas i källaren, där det också fi nns en samlingssal, torkrum, stort skafferirum, frysrum och så ledarkajutan. I bottenplanet ryms köket, matsalen och tjejernas tvättrum och sovrum. Och så kiosken förstås, öns enda chans att skaffa nödvändiga livsmedel. Fast för lägerdeltagarna är kiosken öppen bara efter middagen, och då är det mest glass och godis som gäller.

NAKENBAD FÖRE FRUKOST

Ute på gården ligger mulltoaletterna och friluftsförrådet, där tälten, kåtan, storm köken och allt annat friluftsmaterial förvaras. Flytvästarna hänger vi upp bland segel, draggar, spinnakerbommar och annat i sjöboden nere i hamnen, där lägrets tio GKSS-giggar ligger förtöjda vid fl ytbryggan. Emil är glad att ha fått rumskamrater och bryr sig inte så mycket om mig längre. Efter att ha kikat närmare på giggarna bjuder kvällen på korvgrillning och namnlekar i Brevik. Den inledande blygheten är redan som bortblåst och alla faller in i Kornövisan. Även Emil, som fått höra den som godnattvisa sedan han var riktigt liten. Fnitter och småprat rundar av den första kvällen innan tystnaden sänker sig över lägergården. Färskvattentillgången på Stora Kornö är mycket begränsad och därför fi nns inga duschar på Friluftsfrämjandets läger gård. Istället inleds varje dag med en rask promenad till Sandvik, i morgonsolen på öns ostsida, för nakenbad med tillhörande tvättning. Tjejerna i viken och killarna vid trampolinen, växelvis så att det blir rättvist. Nyss komna ur sängen känns vattnet inte jättevarmt vid den här tiden på morgonen och en viss tveksamhet i gruppen är förståelig. Ändå vet alla vad som gäller och snart tågar en skara synnerligen pigga och väldoftande seglare tillbaka till den väntande frukosten. En rejäl laddning god havregrynsgröt, stadiga mackor och några klunkar juice, så är vi laddade och redo för en ny Kornödag. Dagens ”båtbord” stannar kvar och hjälper köksgänget att plocka undan, men disken tar diskmaskinen hand om. Annat var det senast jag var på läger – då fick vi diska själva!

KOMPROMISSLÖSNING

Bland oss ledare uppstår en diskussion om huruvida vi ska segla eller inte. Det blåser en del och Åsa menar att om så bara en enda av våra deltagare känner sig skrajsen och tycker det är obehagligt så är det inte värt den risken. Själv hävdar jag att vi måste erbjuda barnen stimulans och utmaning för att de inte ska tappa intresset och tycka att vi är alltför försiktiga. Lösningen fi nns, som så ofta, någonstans mittemellan. När seglingsinstruktörerna Björn, Lars, Lovisa och Sophia komponerat jämnstarka båtlag där barnen kan hjälpa och stötta varandra, så seglar vi i halvgrupp för att kunna ha en ledare ombord i varje båt. De som känner sig lite tveksamma får stöd, känner trygghet i sina kamrater och växer allteftersom. Samtidigt får de tuffare sitt lystmäte. Friluftsledarna Michaela, som kommer från Abisko fjällstation, och Wiktor, från Lödöse, tar hand om den andra halvgruppen. De får öva sig i att slå upp tälten och koka vatten på Trangiaköken. Sedan växlar vi och av barnens breda leenden att döma är detta en kompromisslösning som fungerar utmärkt.

NAVIGATION FRÅN TOPPEN

En dag när det blåser ännu mer ger vi oss iväg på en utflykt till Lilla Kornö, dit vi försöker ro med giggarna i lä bakom berget. När en hård västan sveper in genom Smalsund, mellan de båda Kornöarna, så blir avdriften för svår även för rodd och det är bara att vända åter mot hamnen. Snipan och de två öppna följebåtarna klarar istället att i omgångar få över alla till grannön, där vi vandrar västerut mellan husen. Med hjälp av bergkilarna som vi normalt använder för tilläggningar i naturhamnar och ett långt rep som vi spänner mellan dem, tar vi oss någorlunda komfortabelt upp till Lilla Kornös högsta punkt. 48 och en halv meter över vattenytan där nere och med fri vind ända utifrån Nordsjön är det svårt att stå upprätt – man måste luta sig mot vinden för att inte falla omkull. Vi sätter oss i smågrupper i skrevorna och försöker trots blåsten att veckla ut våra sjökort för att orientera oss. Med strålande sol från en helt molnfri himmel är sikten god och vi får en praktisk övning i navigation. Vi jämför sjökortet med verkligheten och hittar vattentornet i Smögen, Hållö fyr, Lysekils kyrka, skorstenarna på Scanraff och i vilka väderstreck och gradtal de befi nner sig. Och så alla de vanliga sjömärkena såsom Brofjordens inseglingsfyrar Brandskär och Dynabrott och de båda fyrarna på hajkön Lindholmen.

LÄGERLIV PÅ HAJKÖN

Hajken är ett återkommande och alltid lika uppskattat inslag på varje Kornöläger. Var och en packar sina personliga tillhörigheter och så hjälps vi åt att förbereda allt gemensamt som måste med för ett par övernattningar på någon närbelägen ö. Varje tältlag och kökslag ansvarar för sin utrustning. Husmor och hennes styrkor förbereder all mat och den stora trefotsgrytan får vi inte glömma. Få öar i det yttersta bohuslänska havsbandet erbjuder gräsplättar där det är möjligt att slå upp tält, men Lindholmen med sina karaktäristiska fyrar är den klassiska hajkön. Där finns också bajamaja, så vi slipper ta med vår egen ”baberiba”. Skönt! På Lindholmen tar Michaela hjälp av Anna för att tillaga en läcker kycklinggryta över öppen eld. Riset kokar lägerdeltagarna själva på sina Trangiakök, men vi hjälper dem först att fylla på sprit och tända. Det känns säkrast så. Maten smakar gudomligt ute i det fria och efter en dag fylld av aktiviteter. Snart siktas botten i grytan och det är dags att diska nere i den grunda viken, alldeles innanför den lilla halvön där våra följebåtar och giggar ligger skyddat och säkert förtöjda. Björn och Wiktor tar med alla badsugna på en längre simtur mellan Lindholmen och en liten holme bredvid, som de för säkerhets skull först spänt upp en lång lina emellan.

SOLLJUM BERGHÄLL

Precis som hemma på lägergården får bokläsning och Kornövisa avsluta kvällen , men därefter är det inte alla som är så sugna på att krypa in i tälten. Inget kan väl vara bättre än att rulla ut liggunderlag och sovsäck på en vidsträckt, flat och fortfarande solljum berghäll, så det gör vi. Tillsammans ser vi det röda klotet på himlen sakta försvinna ner i vattnet, långt där ute vid horisonten. Det är helt stilla nu och havet ligger som en mörk spegel. Men riktigt mörklagt blir det ju egentligen aldrig så här års, och kanske är det en anledning till att vissa har svårt att komma till ro. Det tisslas och tasslas lite här och var på berget, men snart tar tröttheten överhanden. Emil kurar ihop sig alldeles intill mig och när han inte kan hålla ögonen öppna längre blir andhämtningen allt djupare. För första gången sedan vi anlände till lägret är vi riktigt nära varandra. Nu känns det gott att somna.

STÅNDSMÄSSIG AVSLUTNING

Jonathan vaknar först på morgonen. Han sover räv och väntar på gratulation, för han firar sin fjortonde födelsedag här på Lindholmen. Och visst blir det uppvaktning! En efter en vaknar kompisarna runtomkring och sedan stämmer vi alla upp i ”Ja må han leva”. Det blir fler verser än jag någonsin hört tidigare och därpå plockas födelsedagspresenterna fram. Mamma och pappa har skickat med posten till lägergården som vi tagit med ut på ön och av oss ledare får Jonathan ett broderat Kornömärke. Hemma på lägergården på kvällen vankas självklart tårta. Den stora båttårtan, med segel och allt, kommer dock inte fram förrän på avslutningskvällen. Men då först efter att alla har avnjutit ett glas bål, förrätt och sedan potatisgratäng med kotlettrad, sittande vid långbord med vit duk och tända ljus. Det gäller att avsluta lägret ståndsmässigt!

LÅNGSEGLING NÄSTA ÅR…

Resan med Ran blir betydligt livligare den här gången, inte bara för att det blåser mycket och är kraftig sjöhävning. Nej, gårdagskvällens sena disco och lite nattligt bus från vissa håll har inte tröttat ut lägerdeltagarna, som suger ut det sista av sin vistelse. På kajen i Lysekil väntar föräldrarna och nu är det inte de som fäller tårar… Några lovar varandra att ses på nästa års långseglingsläger och sedan blir det kramkalas och farväl. För oss ledare återstår bara att städa lägergården och summera våra intryck över en sen lunch. I morgon är det midsommarafton, så alla är ivriga att komma iväg till nära och kära.

Mer info på frilufts.se/storakorno

TEXT: JOAKIM HERMANSSON
FOTO: KLAS JUTER & JOAKIM HERMANSSON